Vem får mitt password när jag dör?

Gammelfarmor var gammal och visst gick det lite långt mellan besöken ibland. När vi hälsade på henne i hennes rum på äldreboendet kunde hon berätta om sina bilder och föremål. Här stod en byrå med prydnadsföremål, tavlor och foton från olika skeden i hennes liv. De blev korta berättelser när vi var där på besök. Idag är föremålen skingrade för vinden, men de mest minnesvärda och uppskattade finns utspridda bland kusinerna och bär fragment av historier om skeden i gammelfarmors liv. Mattan, byrån, tavlan, albumet, silvret... jag vet inte exakt var allt detta finns, men någonstans finns det, och i många fall följer även berättelsen med.

Men vad kommer att finnas kvar efter mig? Föremål och bilder? Föremålen är, förutom lite arvegods, mest IKEA-standard och bilderna finns i datorn. Men i datorn finns så mycket mer än bilder. Datorn innehåller mitt liv. Här finns en dagboksberättelse om händelser, människor, bilder, ekonomi och nästan allt annat som rör mitt liv. När vi köpte gården, när vi sålde bilen, när vi letade skola, när vi seglade, när vi bodde i Thailand.

Hela mitt liv finns här i en organiserad jätteröra. Det på datorns hårddisk, ett par olika externa diskar, mailen, Facebook, Flickr och ett antal molntjänster. Man kan inte ströva förbi mitt livs historia av en slump. Man måste klicka sig fram och kunna lösenorden. Inte ens jag själv kan alla mina lösenord, utan har dem nogsamt antecknade på ett ställe, nyckeln till berättelsen om mitt liv. Men ingen har nyckeln, så om jag dör idag försvinner massor, men det blir massor kvar.

I min dator har jag över 50 000 bilder. Somliga finns i Photoshop Lightroom andra finns i iPhoto och åter andra ligger utspridda i jättelika strukturer med hundratals mappar. Vem ska orka tränga sig in i detta?

Det undrar jag när jag ser alla turister runt Slottet och Gamla Stan som fångar livet minut för minut med mobilen och digitalkameran.

Handkodad sida lekplats för nörd

Hemsidan är gjord för att jag har ett behov av att testa vad jag kan. Och jag vill kunna en massa. Hemsidan är ett ställe där jag provar idéer om hur jag kan utföra dem.

Jag har under årens lopp testat olika tekniker, men har nu för första gången sedan jag började åter handkodat hela konkarongen.

Jag har långtgående erfarenheter av vad ett CMS ska klara, och bestämde mig att koda mitt system som ett CMS. Det blev pyttelitet. Trotts att det är handkodat, är det minimalt med kod och nästan lättare att hantera än Wordpress, förutsatt att man kan PHP, Javascript och CSS. Och det kan ju jag.

Länge har jag haft kramp vad gäller layouten, men en natt då jag låg sömnlös och stördes av dåliga tankar fokuserade jag. Jag sökte svaret på hur hemsidan skulle se ut. Under ett par timmar fokuserade jag på dessa tankar och denna sida kom till.

Jag vet att jag kommer att få hålla på i några veckor innan den nya sidan är igång.

Lauoutmässigt testar jag lite nya tänkesätt som är möjliga tack vare HTML5 och CSS3. Sidan ser kanske kass ut i gamla läsare eller i Explorer, men det struntar jag blankt i. Den är testad i Chrome, Firefox och Safari på iPad.

Tågordningen är den att jag successivt lägger in fler och fler fotoalbum, även historiska. Jag länkar även i några av våra filmer från YouTube, lägger upp en plats där jag kan direktsända med Bambuser och hittar på lite annat bus. Skriver gör jag när andan faller på….

Onsdag den 25/1 2011

Vad är kul?

Idén är att skriva och berätta saker som händer, saker man är road av och saker som man vet någonting om.

Idén är att skriva och berätta saker som händer, saker man är road av och saker som man vet någonting om. Idén är att skriva och berätta saker som händer, saker man är road av och saker som man vet någonting om.

Idén är att skriva och berätta saker som händer, saker man är road av och saker som man vet någonting om. Idén är att skriva och berätta saker som händer, saker man är road av och saker som man vet någonting om. Idén är att skriva och berätta saker som händer, saker man är road av och saker som man vet någonting om. Idén är att skriva och berätta saker som händer, saker man är road av och saker som man vet någonting om.

Tisdag den 17/1 2011